Inspirerad till tusen

Fantastiskt vackra Rwanda

Första dagen på DMJX fick vi presentera oss genom att säga några ord om varför vi sökt oss hit. Det var mycket prat om utmaningar, språkförbättringar, möta andra kulturer och att utveckla sin journalistik. Jag kom till Århus för att bli inspirerad. Och det har jag blivit, men i måndags kände jag att inspirationen pikade när vi fick träffa kursvansvarig för de kommande tre veckorna, Øjvind Kyrø

Øjvind har gjort allt det där som jag önskar att jag en dag ska få göra – han har upptäckt den fantastiska afrikanska kontinenten som frilansjournalist. Framför allt har han bevakat konflikter och mina darriga ben kanske inte är redo för battle mode riktigt än, men inspirationen spred sig som en löpeld genom kroppen och jag kan knappt hålla mig från att drömma mig söderut. Det kanske låter överdrivet, men det känns som ett fantastiskt privilegium att vi ska få ta del av hans kunskap och hans erfarenheter de kommande tre veckorna.

Igår höll Øjvind en föreläsning om folkmordet i Rwanda, efter vilken vi fick i uppgift att snabbt som tusan skriva två artiklar. Idag fick vi höra fortsättning på vad som har hänt med det lilla lilla landet i Afrikas mitt sedan det ödesdigra året 1994. Øjvind, som själv var på plats 1994, berättade om den dramatiska dagen i april när han själv tillsammans med två kollegor tog sin in i Rwanda för att timmar senare fly hals över huvud därifrån. Ingenting att sträva efter, men en fullkomligt fängslande berättelse som höll hela klassen på helspänn i knappt 30 minuter. Eller, nästan hela i alla fall, i ögonvrån skymtade en dataskärm som visade på facebook-chattar och Dior-skor.

Vi fick också se en dokumentär, The Pink Men, om de 125 000 rwandier som fängslades anklagade för att ha genomfört folkmordet. Och så fick vi en ögonöppnare om världens pågående konflikter och hade diskussioner om varför bevakningen ser ut som den gör. Imorgon ska vi prata om HIV/AIDS och få nya utmanande uppgifter. Jag längtar.

Annonser

Gender equality still a women’s issue

På begäran…

In the European Pact for Gender Equality, the Council of the European Union emphasizes the importance of taking into account “the crucial role of men and boys on the promotion of gender equality”. Yet only 8,2 percent of the members in the Women’s Rights and Gender Equality Committee are men.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Fortsätt läsa Gender equality still a women’s issue

A life guided by God – and dress codes

I helgen tillbringade jag drygt sex timmar i Århus mormonkyrka, skulle skriva reportage på temat religiösa minoriteter. Det var en intressant och lite speciell upplevelse. Framför allt så älskar jag den typen av journalistik där man tillåts ta god tid på sig, inte bara kastas in och göra en 10-minuters intervju, utan sitta ner, prata lite längre, följa med, observera. Önskar jag fick skriva den här typen av reportage oftare. Här är i alla fall resultatet:

Saturday at noon. The sun is shining, it’s the first day of spring. Inside a red brick building in the midst of a residential area south of central Århus, women of all ages are beginning to gather. Drowning in friendly small-talk you can hear the distant sound of young female voices practicing a hymn. It’s mother/daughter/leader-day in the Mormon church.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Fortsätt läsa A life guided by God – and dress codes

Ett typiskt getto?

Gellerup, västra Århus

I alla städer och i alla kommuner finns områden som är mer socialt utsatta än andra. Områden där underhållet av husen är eftersatt, där kriminaliteten är snäppet högre. Det är ett sorgligt faktum. Väster om Århus finns ett sådant område; Gellerup. En snabb sökning på ”Gellerup” på Jyllands-Posten och Politikken resulterar i rubriker som ”Kriminaliteten eksploderer i Gellerup”, ”Kristne og jøder flygter fra danske ghettoer” och ”Success med indsats i ghetto”.

En lika snabb sökning på ordet getto ger definitioner som: ”judestadsdel”, ”slumområde”, ”dit judar och ibland zigenare tvångsförflyttades. Svälten, trångboddheten och de dåliga hygieniska förhållandena i gettona ledde till hög dödlighet”. En majoritet av invånarna i Gellerup är första eller andra generationens invandrare, kriminaliteten är hög och medelinkomsten är väldigt låg. Men är det ett getto? Tveksamt. Socialt utsatt? Definitivt.

Kursen vi läser heter ”Stereotypes”. Jag antar att tanken är att vi inte bara ska urskilja stereotyperna, utan även ifrågasätta dem och förhoppningsvis använda kunskapen och skepticismen i vår journalistik. Men när grupperna i klassen ska tilldelas teman är ett av dem likväl ”Ghettoes” och i sin presentation berättar gruppen om sin äventyrliga exkursion till Gellerup. På vilket sätt har vi utmanat och krossat stereotyperna då? Inte alls. Åh, vad ledsen jag blir.