Sorgearbete

Våren i Danmark är slut och verkligheten hinner ikapp mig i ett soligt Stockholm. Första dagen på jobbet och efter några timmar känns det som att jag aldrig åkte härifrån. Försöker tänka att jag borde vara glad och tacksam för en fantastisk vår och att jag nu ska se fram emot nya äventyr. Ibland går det bra, ibland går det inte alls.

Annonser

Jeg savner

Botanisk have

Rågbrödet har bytts ut till knäckebröd, i radion pratar de svenska och i hallen står bara ett par skor. Jag är hemma igen, men det känns mer som att jag är på besök. Hemma är på Nørregade 42.

Ny målgrupp sökes

Foto Åsa Secher

Mitt slutprojekt på DMJX handlade, precis som flera av mina artiklar under terminen, om jämställdhet. Under slutseminariet togs frågan om min målgrupp upp. Hade angett i min arbetsredogörelse att artiklarna var skrivna för att passa i Feministiskt Perspektiv. Är det inte att ge bröd till bagarens barn, frågade läraren. Jo, det är det ju. Feministiskt Perspektivs läsare är redan övertygade feminister och känner förmodligen redan till många av världens många könsrelaterade orättvisor. Borde jag inte försöka nå ut till de inte redan invigda? Jo, det borde jag. Men hur?

Bredvid mig sitter en klasskamrat som med stolthet tagit på sig rollen som klassens i särklass kaxigaste anti-feminist. Han berättar gärna för den som vill lyssna att det där förbannade feministtjatet har han tröttnat på för länge sen, här i Norden är vi för sjutton redan jämställda. Han kommenterar mitt projekt genom att argumentera för att det inte handlar om kön utan om klass. Jag försöker förklara att det ena har med det andra att göra. Lyckas inte heller denna gång övertyga honom om att det här med jämställdhet kanske inte bara är feministdravel som kan viftas bort.

Tänker att det är dags att komma på hur jag ska lyckas med det snart. Hur ska det annars gå?

Och nu?

Terminen är snart slut. Imorgon delas det ut betyg och bjuds på champagne. Om några dagar säger vi hejdå till varandra. Kanske kommer flera av oss aldrig mer att ses.

Minns skolavslutningarna i högstadiet, hur jag gick tiominuterspromenaden genom skogen, över idrottsplatsen ner till skolan i sommarklänning och obekväma skor. Efter Den blomstertid gick jag hem igen med det bruna kuvertet i handen. Nu var det sommarlov. Innanför ytterdörren hördes dammsugaren. Det var ett deprimerande läte som inte alls förde tankarna till ånga lediga dagar nere vid sjön utan till vardagsbråk och filmjölk. Och så satt jag där och tänkte jaha, nu då?