När det nya känns jävligt gammalt

De välsminkade flygvärdinnorna i Pan Am

Har börjat följa nya amerikanska tv-serien pan am Det utspelar sig på 1960-talet, är lagom underhållande och jävligt snyggt. Precis som mad men. Men jag kan inte låta bli att tänka att det borde gå att göra bra, snygga tv-serier som utspelar sig i nutid. En nutid som innehåller abortlagstiftning, föräldraförsäkring, kvinnliga chefer och i alla fall någon slags medvteenhet om maktförhållanden och könsroller. I stället för att låta fantasin flöda gör man drama av det som var och får samtidigt möjligheten att visa upp mängder av snygga, välpudrade unga kvinnor i åtsittande klänningar i en miljö där de är objektifierade i varje scen. Det smyger sig in små försök att rättfärdiga uppvisningen i stereotypa könsroller med små sidohistorier om kvinnor som känner sig nedvärderade och ouppskattade. Men det känns ändå som att alltihop bara är en anledning att få frossa i total brist på jämställdhet och osvikligt påtaglig sexism – det var ju så det var då. Kom på nåt nytt för sjutton.

Annonser

Tid för ansvar. Eller hur var det?

Journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson som sitter fängslade i Etiopien åtalade för terrorbrott

Hemkommen från Publicistklubbens debatt på kulturhuset om de farliga uppdragen, i de farliga konfliktzonerna som oftare än inte görs av frilansjournalister, inte fast anställda. Och som skulle ha gjorts av Martin och Johan som nu sitter fängslade i Etiopien i väntan på rättegång. När jag kom hem för en stund sedan snurrade huvudet av alla känslor och tankar som väckts under debatten. Tänker dela med mig av två saker. Nej, tre. Fortsätt läsa Tid för ansvar. Eller hur var det?