För oss

Scummanifestet av Valerie Solanas

Så kom vi äntligen iväg till Turteatern i Kärrtorp för att se den omtalade uppsättningen av Solanas Scummanifest. Och det var fantastiskt. Välgjort, smart, genomtänkt och alldeles, alldeles underbart.

Precis som vi kunnat läsa oss till bjöds kvinnorna in i salongen först. Andrea Edwards försäkrar sig om att alla sitter bekvämt, ger oss vindruvor och säger ”det här gör vi för er”. Sen öppnar hon dörren för det fåtal män som vågat sig dit och ber oss att applådera, ”det är de ju vana vid”.

Innan hon sätter igång så vänder hon sig till männen och säger ”ni är modiga som har kommit hit. nu kör vi” och så riktas strålkastarna bara på männen och kvinnorna sitter i mörker.

Jag har läst/hört texten förut. Jag känner igen orden. Vet hur hårda och skoningslösa de är. Jag har hyllat det aggressiva och det grymma. Skrattat åt de kreativa beskrivningarna av den värdelösa mannen. Nu uttalar Edwards samma hårda ord, men i strålkastarljuset sitter min pappa och ska ta emot dem. Min pappa som ju inte alls är den person jag ser framför mig när jag skriker ut min ilska över alla män som tar över, tar för givet och tar för sig. Det känns märkligt och lite obekvämt och jag får anstränga mig för att inte söka hans blick. Men efter en stund dras jag med i Edwards energi. Hon tittar på mig, och kvinnorna som sitter bredvid mig, och säger med innerlighet i rösten att – vi är bra. Vi är coola, självständiga, starka, kaxiga, smarta och kärleksfulla. Och jag tror henne. För ett par sekunder känner jag att jag duger – precis som jag är.

Några av männen som sitter mittemot skrattar till då och då. Först tycker jag att det är ganska bra, det gör det lite mer avslappnat. Lite mindre obekvämt. Men så skrattar en av dem både högt och länge. Och jag tänker – så roligt var det väl ändå inte? Så roligt är det väl ändå inte att lyssna till hur patriarkatet har styrt världen med järnhand i tusentals år och förpassat kvinnorna till kulisserna som en andra klassens medborgare? Har han inte förstått att även om texten är grov och bitvis till och med satirisk, så är inte scummanifestet ett skämt? Jag känner mig lite illa till mods när männen ser besvärade ut, men konfronterad med motsatsen så vill jag någonstans att de ska känna sig obekväma. Som Liljestrand skrev, det är smällar patriarkatet får ta, för när vi går ut ur salongen är vi tillbaka i våra vanliga roller – som kvinnor och som män – och precis som det alltid har varit så är det männen som får gå först.

Men inte länge till.

 

ps. pappa har också försökt formulera intrycken i ord

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s