Att komma hem

HongkongDet är alltid samma sak när jag kommer hem efter en lite längre resa. Olusten. Nedstämdheten. Bitterheten. Känslan av att vara på fel plats. När jag kommer hem till Stockholm är jag alltid övertygad om att det är någon annanstans jag hör hemma. Jag har fått en skymt av hur stor världen är och det kryper i kroppen av iver att få upptäcka mer, se mer, uppleva mer. Jag tänker hela tiden tillbaka på den där platsen jag var på för bara några timmar sedan, dagar sedan, veckor sedan. Värmen, lukterna, husen, människorna, ljuden, en annan vardag. En resevardag. Jag gör listor i huvudet på allt som är annorlunda. Som att det inte går att beställa en vanlig, svart kaffe i Melbourne. Eller att de offentliga toaletterna i Australien alltid är gratis. Eller att det inte går att köpa tuggummi i Singapore. Eller att tunnelbanespåret i Hongkong alltid är skyddat av glasdörrar så att ingen ska kunna hoppa framför tåget. Eller skräpa ner. Eller att det är tillåtet att ta med sin egen alkohol på vissa restauranger i Australien. Eller att de äter med sked och gaffel och aldrig med kniv i Singapore.

Samtidigt gör jag andra listor i huvudet och i mina anteckningsböcker medan jag reser. Listor på allt jag ska ta tag i när jag kommer hem. Nya vanor jag ska skaffa mig. Nya projekt jag ska dra igång. Böcker jag ska läsa. Den där attityden jag ska omfamna. Människorna jag ska träffa. Jobben jag ska söka. När jag reser planerar jag alltid för det liv jag tänker mig att jag ska ha när jag kommer hem. Alla förändringar jag ska göra. Hur mycket mer jag ska satsa, våga, chansa.

När jag kommer hem slits jag mellan bitterheten och längtan bort och den nyvunna energin som alla nystartslistor ger mig. I bästa fall blir ett par saker på de där listorna verklighet. Oftast förblir de oavbockade och efter ett par veckor har jag trillat tillbaka i samma gamla hjulspår. Jag umgås med samma människor. Vågar lika lite. Fegar lika mycket. Tänker likadant.

Men för varje gång jag går igenom den här processen så tänker jag att jag kommer närmare det verkliga genombrottet. En dag kommer jag att komma hem och allt kommer att vara annorlunda på riktigt. Eller så är det när jag inte kommer hem alls som det händer. På riktigt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s