Att brinna för mycket

Hälften av alla svenskar utför någon form av frivilligarbete – utan det ideella arbetet stannar Sverige. För studenten Nina Landtblom blev viljan att göra skillnad för stor när förmågan att säga nej saknades. Till slut gick hon in i den ideella väggen. Om det handlar mitt och Gustav Grälls reportage som nu har publicerats i tidningen Frihet. Klicka här för att läsa hela reportaget.

Skärmavbild 2014-02-27 kl. 13.00.20 Skärmavbild 2014-02-27 kl. 13.00.33 Skärmavbild 2014-02-27 kl. 13.00.42 Skärmavbild 2014-02-27 kl. 13.07.18

Annonser

Samma gamla nya

Varje gång jag kommer hem från en resa slås jag av den där märkliga, men härliga, känslan av att allt är annorlunda. I tisdags var jag i Rwanda. Nu sitter jag på mitt kontor på Mariatorget, precis som innan jag åkte, men det känns annorlunda nu. Som att resan gör att jag kan se på min vardag och mitt liv här i Stockholm med andra ögon. Jag uppskattar min välfungerande dusch mycket mer. Jag njuter av att äta den där ostsmörgåsen som innan verkade så tråkig. Jag lägger märke till andra saker när jag cyklar till kontoret, trots att jag cyklar samma väg som jag alltid gör. Men den där känslan av att få upptäcka min vardag och mitt liv på nytt håller bara i sig en kort stund. För imorgon, eller kanske redan i eftermiddag, kommer det att kännas precis som vanligt. Som att jag aldrig har åkt någonstans. Som att resan till Rwanda bara är något jag har drömt.

Varje gång de här känslorna kommer över mig tänker jag att nästa gång jag kommer hem, då ska jag ha listat ut hur jag ska få den där känslan att stanna kvar. Då ska jag har kommit på hur jag ska göra för att det ska kännas som när jag precis kommit hem – hela tiden.

Nyamata, Rwanda

nyamata

I en kyrka i Nyamata, 3 mil utanför Kigali, täcks bänkraderna av högar med kläder. Tröjor, byxor, klänningar och t-shirts. De tillhör de 10 000 människorna som mördades här i april 1994. Bakom kyrkan byggdes några år efter folkmordet två kryptor. Där förvaras nu resterna av totalt 45 000 lik.

nyamata2Guiden som visar oss runt heter Anita. Hon är 32 år och uppvuxen i området. Hon förlorade själv sin familj här när hon var 12 år gammal. Nu har hon jobbat i kyrkan i drygt två år. Det är jobbigt att hela tiden bli påmind, men ”jag behöver pengarna” säger hon.

nyamata3

Le pays des mille collines

Är på reportageresa tillsammans med fotograf Martin Edström i landet med de tusen kullarna – Rwanda. Ett land som är lätt att förälska sig i (även om det också finns baksidor). Det är vänligt, otroligt vackert, lätt att förflytta sig, rent, perfekt temperatur och massor att se och upptäcka. Sa jag att det är otroligt vackert? Var jag än tittar ser jag böljande gröna kullar. Aldrig har jag sett ett så frodigt och bördigt landskap.

Fortsätt läsa Le pays des mille collines