En månad

Århus Hovedbanegård
DMJX, äkta 1970-talsbetong
Det blåser så mycket så att cyklarna välter

Det vilar något slags lugn över Århus. Hetsen, prestationsångesten och trendkänsligheten i Stockholm lyser med sin frånvaro. Som det känns just nu kan jag stanna här hur länge som helst, men jag misstänker att det blir svårt att få journalistjobb när man inte kan språket. Och efter min första dansklektion härom kvällen har jag insett att danska verkligen inte är något man lär sig i en handvändning. Vokalerna ser måhända precis ut som de svenska, men attans vad de är svåra att uttala.

Aarhus

Idylliskt som bara den


För 10 månader sen packade jag den stora röda väskan för att åka och tillbringa två månader i Ghana. Jag var totalt skräckslagen. Sov ingenting natten innan avresa. Ville aldrig att planet skulle landa. Nu har jag packat den röda väskan full till bredden för att tillbringa 4 och 1/2 månad i Danmark istället. I den idylliska staden Århus närmare bestämt. Har ägnat mitt första dygn åt att kurera den illa tajmade influensan. Även om skillnaderna i klimat/natur/kultur är  närmast obefintliga i jämförelse med kontrasterna Sverige/Ghana så har jag än så länge lagt märke till följande:

– Butikerna är i äkta sydeuropeiskt manér stängda på söndagar

– Danskarna har betydlig lättare för att ta till orda med främlingar (på tåget, på seven eleven, i mataffären)

– Den danska småstadsidyllen kan lura vem som helst att det här är världens lyckligaste land. Lena Sundström ger en helt annan bild.

Imorgon börjar skolan – fortsättning följer

Golvad av antifeministerna


Hade tråkigt så jag gick på bio och såg Easy A. Kul, charmig, lite fyndig av och till. Salongen var fylld till bredden med jullovsfirande 15-åringar som kröp ihop i biostolen och tyckte att det var pinsamt när huvudrollen i filmen gjorde bort sig på dejt.

Men så slår den till, sex-and-the-city-attacken, som ett knytnävsslag. Man tror att man går och ser en charmig, oskyldig, lättsam highschoolfilm men går därifrån med den amerikanska kristna högerns moralkakor nerkörda i halsen. Fast de är liksom nerkörda i smyg, som partypiller i någon annans drink. Ingen ser, ingen ska märka något, men plötsligt är du knockad och försvarslös. De fantastiska budskap man ska gå därifrån ovetandes om att ha blivit påprackad är att man som tjej 1) inte ska ha sex när man går i high school (helst inte innan giftermål) 2) om du gud förbjude har sex, ha för guds skull bara sex med en enda person, annars är du en slampa 3) meningen med livet och allting är egentligen bara att hitta någon som kan tänka sig att vara din pojkvän, lyckas du med det så är livet en dans på rosor 4) råkar du komma på att du är homosexuell är det bra om du typ flyr. snabbt. spring därifrån. göm dig. and don’t ask, don’t tell.

Det värsta är väl egentligen att alla de jullovsfirande 15-åringarna inte verkar komma ihåg vad som har hänt när de reser sig upp ur biostolen. De blev knockade, de vaknade, de minns ingenting. Men egentligen har de ännu en gång blivit manipulerade av den könsstereotypa, antifeministiska, förklädda filmindustrin. Och jag kanske målar upp ett skräckscnarie, men förmodligen sår den där manipulationen både ett och tre frön i deras bakhuvuden om hur man ska vara och vad man ska göra enligt den förträffligt könsstereotypa mallen.

Jag borde ha köpt Feministiskt perspektiv till dem i julklapp allihop. Fan.