Framåt vidare

Hösten 2014 tyckte jag att mitt liv stod stilla. Jag jobbade och jobbade men jag kom ingenstans. Jag trampade vatten. Jag behövde nya mål och nya utmaningar och bestämde mig därför för att söka till en masterutbildning i journalistik. Nu, ungefär tio månader senare, befinner jag mig i New York City på Columbia University Graduate School of Journalism. Eller J-school som det kallas här. Första veckan av undervisning lider mot sitt slut och jag är helt utmattad. Full av nya intryck i en helt ny miljö. Första tiden har varit en bergochdalbana och det kommer att bli ett tufft år. Men förhoppningsvis ett roligt, lärorikt och minnesvärt år. Nu kör vi. Framåt, vidare!

Dhaka, Bangladesh

Var i Dhaka i början av sommaren. Utan tvekan den mest kaotiska staden jag någonsin har varit i (tänk dig omkring 16 miljoner invånare och 400 000 rickshaws på en yta som bara är knappt dubbelt så stor som Stockholm). Men Bangladesh är samtidigt ett av de mest fascinerande länder jag har varit i. Till ytan är det bara en tredjedel av Sverige, men med en befolkning på omkring 160 miljoner invånare. Här finns en av världens största textilindustrier och en konkurrenskraftig skeppsbyggarindustri på uppgång. Det är också ett av världens fattigaste länder och oproportionerligt utsatt för olika naturkatastrofer som översvämningar och jordbävningar. Samtidigt är Bangladesh det låginkomstland som har kommit längst i arbetet med att nå FN:s milleniemål. Bilden av landet är minst sagt mångfacetterad.

Skärmavbild 2014-06-18 kl. 17.06.17 Skärmavbild 2014-06-18 kl. 17.06.40 Skärmavbild 2014-06-18 kl. 17.06.52 Skärmavbild 2014-06-18 kl. 17.07.16

 

Dette skal jeg huske

Förra veckan blev jag för första gången publicerad i en dansk tidning. Som total Danmarks-entusiast och därtill ett stort fan av tidningen Information känns det som en milstolpe i min journalistkarriär. Översättningen har Informations redaktion stått för och ämnet var 20-årsminnet av folkmordet i Rwanda. Det här ska jag komma ihåg. Länge.

information1 information2

#YLVP13

IMG_0016
Första veckan fick vi stafettmåla porträtt av varandra. Hur kul som helst.

Har facebookat, twittrat och instagrammat rätt flitigt under hashtaggen #ylvp13 senaste veckorna. Det kan förklaras med att jag har deltagit i något som heter Young Leaders Visitors Programme, YLVP, som ges av Svenska Institutet för sjätte året i rad. Ett helt fantastiskt utbytesprogram mellan Sverige och MENA-regionen som går ut på att skapa nätverk och bygga relationer mellan unga, engagerade människor. I tre veckor har jag bott tillsammans med de övriga 26 deltagarna på hotell i Malmö och Stockholm. Ytterligare fyra deltagare var från Sverige, resten från Marocko, Algeriet, Tunisien, Egypten, Jordanien, Libanon, Syrien, Palestina, Jemen, Irak och Libyen. Det har varit helt sanslöst intensivt men också kanske det mest lärorika jag varit med om. Vi har diskuterat allt från mänskliga rättigheter till gruppdynamik och självutveckling. Druckit öl, dansat, lärt av varandra och framför allt inspirerats av varandra. Nu hoppas jag bara att jag ska kunna förvalta något av allt det jag hade huvudet fullt av när jag kom hem. Alla idéer, alla insikter, all inspiration, all energi. Och så hoppas jag såklart att jag ska kunna hålla kontakten med mina 26 nya vänner. I november träffas vi igen, i Jordanien. Jag kan knappt vänta.

Att komma hem

HongkongDet är alltid samma sak när jag kommer hem efter en lite längre resa. Olusten. Nedstämdheten. Bitterheten. Känslan av att vara på fel plats. När jag kommer hem till Stockholm är jag alltid övertygad om att det är någon annanstans jag hör hemma. Jag har fått en skymt av hur stor världen är och det kryper i kroppen av iver att få upptäcka mer, se mer, uppleva mer. Fortsätt läsa Att komma hem