Framåt vidare

Hösten 2014 tyckte jag att mitt liv stod stilla. Jag jobbade och jobbade men jag kom ingenstans. Jag trampade vatten. Jag behövde nya mål och nya utmaningar och bestämde mig därför för att söka till en masterutbildning i journalistik. Nu, ungefär tio månader senare, befinner jag mig i New York City på Columbia University Graduate School of Journalism. Eller J-school som det kallas här. Första veckan av undervisning lider mot sitt slut och jag är helt utmattad. Full av nya intryck i en helt ny miljö. Första tiden har varit en bergochdalbana och det kommer att bli ett tufft år. Men förhoppningsvis ett roligt, lärorikt och minnesvärt år. Nu kör vi. Framåt, vidare!

Annonser

Teater mot våld

Insikt 2015Våld i nära relationer och hivspridning hänger ofta ihop. Den som, under hot om våld, inte kan välja själv att ha skyddat eller oskyddat sex löper större risk att smittas av hiv. I Kampala arbetar organisationerna CEDOVIP och Raising Voices med att minska maktobalansen mellan män och kvinnor för att på så sätt minska förekomsten av våld i nära relationer och därmed hivspridningen. Hur de bär sig åt och varför det fungerar har jag skrivit om i tidningen Insikt. Klicka på bilden för att läsa hela reportaget. Foto Martin Edström.

 

”It’s more peaceful here”

cropped-skc3a4rmavbild-2015-04-27-kl-12-09-32.pngHemkommen efter en vecka i Uganda. Bördig jord, blå himmel och soligt. Oändliga nyanser av grönt täcker de många kullarna som böljar fram i kilometer efter kilometer. Uganda är inte lika bergigt som grannen med de tusen kullarna, men tillräckligt för att vara lika häpnadsväckande vackert. Särskilt när man färdas längs med de rödfärgade grusvägarna långt bort från trafikbruset i Kampala. Tyvärr spenderade jag mer tid i trafikbruset än med den vackra utsikten på bilden.

Fortsätt läsa ”It’s more peaceful here”

Dhaka, Bangladesh

Var i Dhaka i början av sommaren. Utan tvekan den mest kaotiska staden jag någonsin har varit i (tänk dig omkring 16 miljoner invånare och 400 000 rickshaws på en yta som bara är knappt dubbelt så stor som Stockholm). Men Bangladesh är samtidigt ett av de mest fascinerande länder jag har varit i. Till ytan är det bara en tredjedel av Sverige, men med en befolkning på omkring 160 miljoner invånare. Här finns en av världens största textilindustrier och en konkurrenskraftig skeppsbyggarindustri på uppgång. Det är också ett av världens fattigaste länder och oproportionerligt utsatt för olika naturkatastrofer som översvämningar och jordbävningar. Samtidigt är Bangladesh det låginkomstland som har kommit längst i arbetet med att nå FN:s milleniemål. Bilden av landet är minst sagt mångfacetterad.

Skärmavbild 2014-06-18 kl. 17.06.17 Skärmavbild 2014-06-18 kl. 17.06.40 Skärmavbild 2014-06-18 kl. 17.06.52 Skärmavbild 2014-06-18 kl. 17.07.16

 

Samma gamla nya

Varje gång jag kommer hem från en resa slås jag av den där märkliga, men härliga, känslan av att allt är annorlunda. I tisdags var jag i Rwanda. Nu sitter jag på mitt kontor på Mariatorget, precis som innan jag åkte, men det känns annorlunda nu. Som att resan gör att jag kan se på min vardag och mitt liv här i Stockholm med andra ögon. Jag uppskattar min välfungerande dusch mycket mer. Jag njuter av att äta den där ostsmörgåsen som innan verkade så tråkig. Jag lägger märke till andra saker när jag cyklar till kontoret, trots att jag cyklar samma väg som jag alltid gör. Men den där känslan av att få upptäcka min vardag och mitt liv på nytt håller bara i sig en kort stund. För imorgon, eller kanske redan i eftermiddag, kommer det att kännas precis som vanligt. Som att jag aldrig har åkt någonstans. Som att resan till Rwanda bara är något jag har drömt.

Varje gång de här känslorna kommer över mig tänker jag att nästa gång jag kommer hem, då ska jag ha listat ut hur jag ska få den där känslan att stanna kvar. Då ska jag har kommit på hur jag ska göra för att det ska kännas som när jag precis kommit hem – hela tiden.

Nyamata, Rwanda

nyamata

I en kyrka i Nyamata, 3 mil utanför Kigali, täcks bänkraderna av högar med kläder. Tröjor, byxor, klänningar och t-shirts. De tillhör de 10 000 människorna som mördades här i april 1994. Bakom kyrkan byggdes några år efter folkmordet två kryptor. Där förvaras nu resterna av totalt 45 000 lik.

nyamata2Guiden som visar oss runt heter Anita. Hon är 32 år och uppvuxen i området. Hon förlorade själv sin familj här när hon var 12 år gammal. Nu har hon jobbat i kyrkan i drygt två år. Det är jobbigt att hela tiden bli påmind, men ”jag behöver pengarna” säger hon.

nyamata3

Le pays des mille collines

Är på reportageresa tillsammans med fotograf Martin Edström i landet med de tusen kullarna – Rwanda. Ett land som är lätt att förälska sig i (även om det också finns baksidor). Det är vänligt, otroligt vackert, lätt att förflytta sig, rent, perfekt temperatur och massor att se och upptäcka. Sa jag att det är otroligt vackert? Var jag än tittar ser jag böljande gröna kullar. Aldrig har jag sett ett så frodigt och bördigt landskap.

Fortsätt läsa Le pays des mille collines