På tal om kvinnor och män

Intervjuade Sveriges jämställdhetsminister Maria Arnholm häromdagen. En av hennes mest prioriterade frågor är att utplåna löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Det finns mycket att säga om varför kvinnor i Sverige år 2013 tjänar 3,6 miljoner kronor mindre under sitt arbetsliv än män. Men jag tycker att den här bilden från SCB:s rapport ”På tal om kvinnor och män” säger ganska mycket.

På tal om kvinnor och män

Framtiden är mörk – om du är kvinna

ImageLyssnade på ett intressant inslag i P1-morgon om kvinnors pensioner. Hälften av alla kvinnliga pensionärer i Sverige i dag lever på en pension som ligger under EU:s fattigdomsgräns. Hälften. Orsakerna är flera såklart. Ojämställda löner, deltidsarbete och ojämlik fördelning av föräldraledigheten och vabbandet. Slutsatsen blir kvinnor som väljer att arbete inom låglöneyrken inom vården och väljer att skaffa barn inte kommer att kunna leva på sin pension. Det är helt absurt. Det är individens ansvar, säger en del. Det är det såklart till en viss del. Men om alla skulle ta sitt individuella ansvar och välja mansdominerade, bättre betalda yrken så skulle samhället krascha totalt. Vi klarar oss inte utan våra välfärdsyrken, så är det bara. Lösningen är i stället, som Maria Hemmeström-Hemmingsson, huvudsekreterare i regeringens delegation för jämställdhet i arbetslivet, säger i inslaget, att göra något åt den ojämställda arbetsmarknaden. Frågan är om det är någon som vågar?
Ps. I samband med konferensen ”Deltid i Norden” skrev jag en artikel på samma ämne till Feministiskt Perspektiv, den kan prenumeranter på tidningen läsa här

Ny målgrupp sökes

Foto Åsa Secher

Mitt slutprojekt på DMJX handlade, precis som flera av mina artiklar under terminen, om jämställdhet. Under slutseminariet togs frågan om min målgrupp upp. Hade angett i min arbetsredogörelse att artiklarna var skrivna för att passa i Feministiskt Perspektiv. Är det inte att ge bröd till bagarens barn, frågade läraren. Jo, det är det ju. Feministiskt Perspektivs läsare är redan övertygade feminister och känner förmodligen redan till många av världens många könsrelaterade orättvisor. Borde jag inte försöka nå ut till de inte redan invigda? Jo, det borde jag. Men hur?

Bredvid mig sitter en klasskamrat som med stolthet tagit på sig rollen som klassens i särklass kaxigaste anti-feminist. Han berättar gärna för den som vill lyssna att det där förbannade feministtjatet har han tröttnat på för länge sen, här i Norden är vi för sjutton redan jämställda. Han kommenterar mitt projekt genom att argumentera för att det inte handlar om kön utan om klass. Jag försöker förklara att det ena har med det andra att göra. Lyckas inte heller denna gång övertyga honom om att det här med jämställdhet kanske inte bara är feministdravel som kan viftas bort.

Tänker att det är dags att komma på hur jag ska lyckas med det snart. Hur ska det annars gå?

Mår lite illa

Ibland kallas Sverige för världens mest jämställda land. Det är lätt att tro att det i världens mest jämställda land finns någon slags strävan efter att utplåna könssterotyper som tvingar in män och kvinnor (pojkar och flickor) i olika fack. Egmonts nya tidningar är det ultimata beviset för att så uppenbarligen inte är fallet. Vad sjutton är det som händer? Ett steg framåt – tre steg tillbaka.

Egmonts nya tidningar för flickor och pojkar mellan 6 och 10 år.

Gender equality still a women’s issue

På begäran…

In the European Pact for Gender Equality, the Council of the European Union emphasizes the importance of taking into account “the crucial role of men and boys on the promotion of gender equality”. Yet only 8,2 percent of the members in the Women’s Rights and Gender Equality Committee are men.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Fortsätt läsa Gender equality still a women’s issue