”It’s more peaceful here”

cropped-skc3a4rmavbild-2015-04-27-kl-12-09-32.pngHemkommen efter en vecka i Uganda. Bördig jord, blå himmel och soligt. Oändliga nyanser av grönt täcker de många kullarna som böljar fram i kilometer efter kilometer. Uganda är inte lika bergigt som grannen med de tusen kullarna, men tillräckligt för att vara lika häpnadsväckande vackert. Särskilt när man färdas längs med de rödfärgade grusvägarna långt bort från trafikbruset i Kampala. Tyvärr spenderade jag mer tid i trafikbruset än med den vackra utsikten på bilden.

Fortsätt läsa ”It’s more peaceful here”

Dhaka, Bangladesh

Var i Dhaka i början av sommaren. Utan tvekan den mest kaotiska staden jag någonsin har varit i (tänk dig omkring 16 miljoner invånare och 400 000 rickshaws på en yta som bara är knappt dubbelt så stor som Stockholm). Men Bangladesh är samtidigt ett av de mest fascinerande länder jag har varit i. Till ytan är det bara en tredjedel av Sverige, men med en befolkning på omkring 160 miljoner invånare. Här finns en av världens största textilindustrier och en konkurrenskraftig skeppsbyggarindustri på uppgång. Det är också ett av världens fattigaste länder och oproportionerligt utsatt för olika naturkatastrofer som översvämningar och jordbävningar. Samtidigt är Bangladesh det låginkomstland som har kommit längst i arbetet med att nå FN:s milleniemål. Bilden av landet är minst sagt mångfacetterad.

Skärmavbild 2014-06-18 kl. 17.06.17 Skärmavbild 2014-06-18 kl. 17.06.40 Skärmavbild 2014-06-18 kl. 17.06.52 Skärmavbild 2014-06-18 kl. 17.07.16

 

Samma gamla nya

Varje gång jag kommer hem från en resa slås jag av den där märkliga, men härliga, känslan av att allt är annorlunda. I tisdags var jag i Rwanda. Nu sitter jag på mitt kontor på Mariatorget, precis som innan jag åkte, men det känns annorlunda nu. Som att resan gör att jag kan se på min vardag och mitt liv här i Stockholm med andra ögon. Jag uppskattar min välfungerande dusch mycket mer. Jag njuter av att äta den där ostsmörgåsen som innan verkade så tråkig. Jag lägger märke till andra saker när jag cyklar till kontoret, trots att jag cyklar samma väg som jag alltid gör. Men den där känslan av att få upptäcka min vardag och mitt liv på nytt håller bara i sig en kort stund. För imorgon, eller kanske redan i eftermiddag, kommer det att kännas precis som vanligt. Som att jag aldrig har åkt någonstans. Som att resan till Rwanda bara är något jag har drömt.

Varje gång de här känslorna kommer över mig tänker jag att nästa gång jag kommer hem, då ska jag ha listat ut hur jag ska få den där känslan att stanna kvar. Då ska jag har kommit på hur jag ska göra för att det ska kännas som när jag precis kommit hem – hela tiden.

Att komma hem

HongkongDet är alltid samma sak när jag kommer hem efter en lite längre resa. Olusten. Nedstämdheten. Bitterheten. Känslan av att vara på fel plats. När jag kommer hem till Stockholm är jag alltid övertygad om att det är någon annanstans jag hör hemma. Jag har fått en skymt av hur stor världen är och det kryper i kroppen av iver att få upptäcka mer, se mer, uppleva mer. Fortsätt läsa Att komma hem