Dette skal jeg huske

Förra veckan blev jag för första gången publicerad i en dansk tidning. Som total Danmarks-entusiast och därtill ett stort fan av tidningen Information känns det som en milstolpe i min journalistkarriär. Översättningen har Informations redaktion stått för och ämnet var 20-årsminnet av folkmordet i Rwanda. Det här ska jag komma ihåg. Länge.

information1 information2

Team Rwanda

Ett mirakel. Det kallar före detta proffscyklisten Jonathan Boyer cykellaget Team Rwanda. Ett lag som 20 år efter det brutala folkmordet inte bara har förändrat livet för ett antal unga rwandier, utan också blivit ett sätt för Rwanda att visa världen att de är mycket mer än sitt mörka förflutna.

Det handlar min artikel i Svenska Dagbladet om, som publicerades i dag. De fina bilderna är det Martin Edström som har tagit. Läs hela här.

Skärmavbild 2014-04-02 kl. 18.27.35

Nyamata, Rwanda

nyamata

I en kyrka i Nyamata, 3 mil utanför Kigali, täcks bänkraderna av högar med kläder. Tröjor, byxor, klänningar och t-shirts. De tillhör de 10 000 människorna som mördades här i april 1994. Bakom kyrkan byggdes några år efter folkmordet två kryptor. Där förvaras nu resterna av totalt 45 000 lik.

nyamata2Guiden som visar oss runt heter Anita. Hon är 32 år och uppvuxen i området. Hon förlorade själv sin familj här när hon var 12 år gammal. Nu har hon jobbat i kyrkan i drygt två år. Det är jobbigt att hela tiden bli påmind, men ”jag behöver pengarna” säger hon.

nyamata3

Le pays des mille collines

Är på reportageresa tillsammans med fotograf Martin Edström i landet med de tusen kullarna – Rwanda. Ett land som är lätt att förälska sig i (även om det också finns baksidor). Det är vänligt, otroligt vackert, lätt att förflytta sig, rent, perfekt temperatur och massor att se och upptäcka. Sa jag att det är otroligt vackert? Var jag än tittar ser jag böljande gröna kullar. Aldrig har jag sett ett så frodigt och bördigt landskap.

Fortsätt läsa Le pays des mille collines

Inspirerad till tusen

Fantastiskt vackra Rwanda

Första dagen på DMJX fick vi presentera oss genom att säga några ord om varför vi sökt oss hit. Det var mycket prat om utmaningar, språkförbättringar, möta andra kulturer och att utveckla sin journalistik. Jag kom till Århus för att bli inspirerad. Och det har jag blivit, men i måndags kände jag att inspirationen pikade när vi fick träffa kursvansvarig för de kommande tre veckorna, Øjvind Kyrø

Øjvind har gjort allt det där som jag önskar att jag en dag ska få göra – han har upptäckt den fantastiska afrikanska kontinenten som frilansjournalist. Framför allt har han bevakat konflikter och mina darriga ben kanske inte är redo för battle mode riktigt än, men inspirationen spred sig som en löpeld genom kroppen och jag kan knappt hålla mig från att drömma mig söderut. Det kanske låter överdrivet, men det känns som ett fantastiskt privilegium att vi ska få ta del av hans kunskap och hans erfarenheter de kommande tre veckorna.

Igår höll Øjvind en föreläsning om folkmordet i Rwanda, efter vilken vi fick i uppgift att snabbt som tusan skriva två artiklar. Idag fick vi höra fortsättning på vad som har hänt med det lilla lilla landet i Afrikas mitt sedan det ödesdigra året 1994. Øjvind, som själv var på plats 1994, berättade om den dramatiska dagen i april när han själv tillsammans med två kollegor tog sin in i Rwanda för att timmar senare fly hals över huvud därifrån. Ingenting att sträva efter, men en fullkomligt fängslande berättelse som höll hela klassen på helspänn i knappt 30 minuter. Eller, nästan hela i alla fall, i ögonvrån skymtade en dataskärm som visade på facebook-chattar och Dior-skor.

Vi fick också se en dokumentär, The Pink Men, om de 125 000 rwandier som fängslades anklagade för att ha genomfört folkmordet. Och så fick vi en ögonöppnare om världens pågående konflikter och hade diskussioner om varför bevakningen ser ut som den gör. Imorgon ska vi prata om HIV/AIDS och få nya utmanande uppgifter. Jag längtar.