Stress, press och pinnjakt

Aldrig tidigare har så många asylsökande väntat på besked från Migrationsverket. En situation som ökar pressen på medarbetarna att fatta fler beslut på kortare tid. Om det här gjorde jag nyligen ett reportage för Studio Ett i P1. Jag träffade två medarbetare som är oroliga för att pressen, stressen och jakten på pinnar riskerar att påverka kvaliteten i besluten som fattas. Reportaget följdes upp i studion med ett samtal med Migrationsverkets tf generaldirektör Mikael Ribbenvik.

 

 

Annonser

Hon vill att vi ska se

Maryam al-Khawaja. Foto: Carl Fridh Kleberg/TT/Scanpix

Igår sändes mitt reportage om Stieg Larssonpristagaren Maryam al-Khawaja. Jag träffade henne på ett hotell i Gamla stan, vi satt i restaurangen och pratade i nästan en timme. Det var spännande, inspirerande och viktigt. Hon hade väldigt mycket att berätta, om hur hon kämpar för att världen ska få upp ögonen för vad som händer i Bahrain. Arabtstaten där upproret fortfarande pågår men som omvärlden tycks ha glömt bort. Som vi tycks ha glömt bort.

För att följa hennes arbete och utvecklingen i Bahrain, följ @MARYAMALKHAWAJA på Twitter.

Lyssna på reportaget genom att klicka på bilden.

259 dagar

Idag tog jag reda på hur många så kallade LAS-dagar jag har lyckats samla på mig sedan jag först klev in på Studio Ett-redaktionen. När mitt nuvarande vikariat är slut är jag uppe i 259 stycken. Vid 300 så slutar dom att ringa, för då är jag alldeles för nära den magiska LAS-gränsen när de tvingas släppa in mig på riktigt. Det är ett absurt och konstigt system. Det verkar de flesta tycka. Men, i väntan på mitt avskedsfika ska jag njuta som bara den. För det här skulle kunna vara den bästa arbetsplatsen.

Igår kom jag på mig själv om att tänka ”det känns inte som att jag jobbar”. Ibland är det verkligen jättestressigt, jag hinner knappt äta lunch och huvudet dunkar av allt jag ska hålla reda på. Och när jag har ringt hela dagen på ett ämne utan resultat kan det kännas tungt. Samtidigt är det så himla kul. Det är kul när jag lyckas få tag i någon som vi inte trodde att vi skulle få kontakt med, eller när jag lyckas övertala en bra gäst att vara med i programmet. Det är kul att få prata med så många olika människor, att få lära sig så mycket nytt och att få sätta sig in i så många nya ämnen. Det är ett jäkla privilegium att få ägna en hel vecka åt att göra reportage till ett rikssänt program med en halv miljon lyssnare. Dessutom får jag arbeta med några av Sveriges absolut mest kompetenta journalister, varje dag. Och som om det inte vore nog finns Sveriges bästa nyhetsredaktion på armlängds avstånd med så mycket kompetens och erfarenhet att man häpnar. Att få jobba med Studio Ett är verkligen så sjukt lyxigt.

Den där dagen

Ljusmanifestation på Sergels torg 29 juli

Sommaren regnar bort utanför fönstret och om fyra dagar börjar nya jobbet. Sex veckor på Studio Ett gick mycket snabbare än jag trodde, både bra och dåligt såklart. Bävade inför ännu en sommar utan ledigt, men det har varit kul att jobba. Kul att få känna att man hänger med och håller koll. Kul att få göra reportage om det där som JAG tycker är intressant.

Det här har också varit sommaren när jag för första gången fick arbeta samtidigt som det smällde. Samtidigt som det otänkbara hände. 22 juli och dagarna som följde kommer jag sent att glömma. De där timmarna mellan 15.30 och 23.00 den där fredagen har för alltid etsat sig fast. De där timmarna när vi fort fort fort skulle vi få tag i personer som kunde berätta, fort fort fort skulle vi försöka kabla ut så mycket information som möjligt. Timmarna när jag bara koncentrerade mig på att hitta telefonnummer, skriva mail, sms och twittra ut efterlysningar. De där timmarna innan jag tillät mig själv att försöka förstå vad det var som hade hänt.

Fortsätt läsa Den där dagen